Fortsättning på torsdagens inlägg och inget mer.
Vuxendagiset var crap, de ville ha en plan hur jag ska göra för att söka arbete. Saken är den att jag redan har en plan och har redan berättat det för min "fröken", när vi började med vuxendagiset. Inget jag kan göra. Jag gör det som behövs, det andra är upp till de som ska anställa mig eller inte. Sen började hon diskutera om bidrag och frågade mig om FAS-3. Vet mycket väl om vad FAS-3 innebär och sa att jag visste. Misstag av mig. Skulle ha frågat vad det är och låta dum. Se hur "fröken" ser på saken. Det som togs upp är vad som skulle hända om jag kom till FAS-3. Eftersom jag inte vill stödja slaveri sa jag rakt ut att jag inte kommer anmäla mig för det. Jag har fortfarande ett val. Saken är den om man vill ha sitt stöd och ha råd med mat eller något så måste man gå i FAS-3 annars blir man utan. Om jag nu kommer till det valet att välja mellan FAS-3 eller avsluta mitt besök där, kommer jag välja det sista och blir officiellt hemlös. Hon satt bara där med öppen mun och försökte sammanfatta det jag har sagt. Hennes uppgifter för oss där är att "peppa" och "se hur vi tänker". Hjälpa oss hitta jobb? Nope, inte det minsta. Det får vi själva göra. Kort och gott är hela operationen meningslöst för alla arbetslösa.
Nu kommer en annan rolig grej. Fick samtal från personen och har nu anordnat att jag antagligen ska få jobb på mitt gamla jobb jag jobbade på förra året. Även om jag har sagt att jag inte ville, var inte intresserad och till och med sagt att inte nämna mig för hans chef. Vad händer jo, han har sagt till dem att jag kan jobba, lagt in mig i deras lista på personer som kan jobba och sagt att jag säger Ja!-direkt om de ringer mig. Utan att bekräfta det med mig först. "Jag gjorde det här för ditt bästa, för att jag tänker på dig"... Jag som mådde dåligt utav att vara där, dålig miljö att arbeta i, känna sig dåligt placerad. Enda positiva är att personerna man jobbade med var trevliga.
Det började med att jag jobbade där, visade hur jag är som person. Kommer den här personen och raserar det hela, bara två dagar in i sitt pass och försöker få in mig där jag inte vill vara efter det som har hänt. Samtidigt som personerna där sa till mig innan jag slutade, de vill helst inte se mig där igen på samma ställe. Om de nu skulle se mig, så skulle jag åtminstone vara i en högre position än de själva. att komma tillbaka är som att sparka på sig själv och erkänna att man inte kan bättre. Nu vet jag inte vad jag ska göra.





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar